Valross,

Gör den glad igen

Har just läst en text där en uppenabart störd person applicerar Freuds läror på renässansverket Den rasande Roland. Man känner sig aldrig så dum som när man läser freudianska teorier på engelska. It's a fact! :) Fick lite ont i magen för att jag kände mig så dum men jag botade det med att ta på klackskor och läppglans. Nej, oj, nu ljög jag. Förövrig anser jag det nära på inbicillt att plocka sönder gamla texter och lägga in betydelser i dem som författaren alldeles säkert inte själv avsåg skulle vara där.

/ Ja, menar det. Alldeles säkert

Och här sitter jag och känner mig dum. Vad är det som är så svårt med facktexter på engelska? Varför kan man inte bara döda dem?

På hur tillfredsställande det är att knäcka dem, precis där man ska knäcka dem. Sen tänker jag på att äta dem.

Mmmm. Smörstekta sparrisar.

/sparrisguden

Hihih, så stor sängen har blivit sen Retard åkte för att besöka lillsundsvall. Vad ska jag göra med all denna plats? :(

Anders, er konung och vägvisare, har kikat lite på det fantastiska programmet Mammor och minimodeller och slås av insikten:

"Asså vet dina vänner om att du brukar ha på dig kalsonger?"


/verkligenintedeskullegenastslutaälskamigdå :(

Det värsta som kan hända en människa är att hon måste skriva en A4 om vad som helst från valfri synvinkel.

Det är så synd om mig idag. För jag mår illa och har mensvärk och måstade avboka mitt träningspass på farcistgymmet, sportlife. Varför måste jag vara kvinna? Varför måste jag må illa? Det är högst omanligt. Retard kallade mig fragil i morse. Det var inte snällt, bara för att jag kanske är det. Men jag kan inte låta bli att gny, det gör jätteont ju och jag vill inte äta någonting alls och jag struntar i att det finns de som har det värre. Har aldrig förstått det resonemanget, skulle det faktum att andra också mår dåligt -kanske tilll och med asmycket sämre- få mig att må bra? Vilken fantastisk ologik. Hur som helst, idag är jag svag och mesig och det enda jag kommer ha för mig kommer att ha en gnällig ton. Det kvittar ju ändå, jag är ju ensam hemma.

Igår var jag och gymmade som en riktig man. Kände mig stark och svettig och lite fnissig. Idag är det snöstorm i Utbyland. Jag läser om Vergilius liv och lem. Näe vet du va, det gör jag då verkligen inte, väl om hans verk och levnad.

Ska vi koka oss en kopp te, sa den lilla koltrasten utanför mitt fönster. Jag heter Dagmar sa den sen. Dagmar koltrast.

En liten, liten Gudasäl

Välkomna tillbaka kära älskade parasitgrodor.* I dag den 17 januari nyårslöftar jag följande: att jag, Anders kosmos konung, ska fortsätta vara oförbätterlig samt skriva en liten text till mina medmänniskor (ibland) minst varje dag. Amen.

Jag borde ta och skriva någonting här nu igen. Jag har en massa viktiga saker som ligger och skvalpar i mitt lilla garnnystanshuvud. Stackars lilla skalle. Mest handlar tankarna om irriterande saker som mansgrisar och stereotyper och i ärlighetens namn är det ju inte så intressant. Så jag kanske ska låta bli och gå och spela xbox istället?

Har diskat och tvättat som en hel karl idag. Förresten försöker min man ta livet av mig. Han placerar gladeligen all livsfarlig knivdisk högst upp på tvåmetershyllan dit ingen normal människa varken ser eller når. En kniv i huvudet tack! Nej men en stol har jag som jag klättrar på. Kanske växer jag på mig en dag.

Alltså Göteborg är jordens sämsta vinterstad. Och jag lyssnar på Leonard Cohans I'm your man och blir lite rädd. Det är den första januari och jag är ensam i Utby VÄRLDENS I SÄRKLASS GRÅASTE OCH REGNIGASTE PLATS. Mysigaste nyårsaftonen igår i alla fall. Det kan vi hänga i julgranen om vi vill .

hej 2012. Tack som fan för att jag fick bränna tungan på kaffet.