Valross,

Ja, klockan är åtta minuter över elva och jag har läst 42 sidor i Virginia Wolfs "To the lighthouse", detta har tagit mig fyra timmar. Jömenviiist sörru man har välan läshuvud.  Nej, man börjar misstänka att man är imbecill*. Det är spännande det där hur man kan leva i villfarelsen att man är kapabel till saker man faktiskt inte är. Ja,ja ni fattar. Det är klart att ni gör, ni är väl inte bakom flötet ni heller... Och vet ni idag som jag hade tänkt vara duktig och snäll och dammsuga och allt. Jag tänkte till och med svabba golven OCH dammtorka. Men tjii fick jag och den stackars pojke jag bor med. Det är förresten farligt att bo för rent. Man kan få allergier.

Man kan rädda hela världen med zuccini, rödlök, pasta och vin.

Nej men allvarligt, i afton dricker Barbro och Anders varm choklad och försöker skriva varsin bästsäljande roman. Det går allra bäst för Barbro. Henes bästsäljare-to-be handlar om en ensam svans sökande efter livets mening. Det är en stark samtidsskildring med tydligt självbiografiska tendenser.

Höhö, säger jag bara.

Så nu har jag precis lockat hela håret. Måste vara det onödigaste jag gjort i mitt liv.

ah, endorfinerna fina fina kom till mig inerna.

Sliten är jag, Anders. Tvättat har jag och diskat och lagat mat, funderade ett tag på att damsuga utan att göra det. I morgon bär det av mot hufvudstaden. Och annars är det bara bra, tack. Nu handtvättar vi, tycker jag. Och sen ska Barbro bada.

Vet ni vad jag är mest rädd för i hela världen?

Fucking urinvägsinfektion och det var oroväckande länge sedan jag hade det nu. 

/Skulle inte jag gå kanske?

VILKET DRAVEL FÖRRESTEN NU GÅR JAG, ANDERS KOSMOS HÄRSKARE, NED TILL KÅRPUBEN OCH DRICKER ETT GLAS BILLIGT VIN.

går och går. Från Utby platsen som heter lika ocentralt som den är <---- Fetaste ordkonstnären i stan KANSKE

Aha, blogg, det är inte utan att du försummas lite grand. Ikväll är en särskild kväll framförallt för att vädret är strålande och underbart - eller det voro åtminstone det om inte solen hade gått ned. I Utby hör detta inte till vanligheterna. Förutom detta så är Retardet inte hemma och jag har huvudvärk. Ibsens jävla Vildand har fått finna sig i att bli ignorerad och jag, ja jag då? Jo, jag tänker alltså finns jag.

åh



/månen går med låga ben

Jag har en sked i håret.


Performativ litteratur, jag skriver att jag har det så nu tror ni att jag har det. Ni kommer aldrig att få veta om jag verkligen hade det.

Mörkret har sänkt sig över Utby - lika centralt beläget som det låter - och Barbro har gått och lagt sig. Jag, Anders, har mest umgåts med min hemtenta idag. Den har gått från att inte vara något ord alls till att vara alldeles för många ord. En inte helt tillfredställande utveckling.


Han har också stört sig lite på att han är 163 centimeter lång (en tvärhand ungefär) och med den längden dödar man inte många. Olycka, olycka. Det är inte det att han, Anders kosmos härrskare, vill döda någon, naturligtvis, det är bara det att han skulle vilja kunna om viljan en dag skulle infinna sig. Ni förstår säkert. Ah. En tallrik gröt på det här så.

 

 

Hon säger att hon vägar lägga ifrån sig boken förrän den är utläst. Den envisa kvinnan. Se på det där maniska leendet, hur ska detta sluta?