Valross,

Alltså ibland saknar jag min Orelis och den vidriga mat hon tyckte om :')
 

/Är sjukligt och odrägligt nöjd med min storebrors existens

Min kalender säger mig att jag missade förintelsens minnesdag igår. Därför tänker jag berätta för er att jag var i Dachau förra våren och att det kanske var det obehagligaste jag upplevt. Det tog lång tid innan jag kunde skratta åt nazistrelaterade skämt igen, faktiskt. Och då är vulgära, opassande och politiskt okorrekta skämt kanske det roligaste jag vet. Man måste få bearbeta alla saker, att skämta om dem funkar jättebra. I normala fall.

Sjunger han den där Emil på skånska och jag är äntligen klar med mitt lilla städmaraton. Tog bara 645 timmar. Men nu behöver jag åtminstone aldrig städa igen. Någonsin. Jag menar det.

På riktigt.

Maffiabossen klagade just nere från fotändan, han tvättar sin svans. Jag är så glad över att vara hemma i min egen säng igen. I morgon har jag ett par misstag att rätta till och lite jobb att utföra. Sen är det helg.

"Åh, så fint det är här", kvittar min syster, vi har just plockat en massa bär och några kantareller.
"Ja", håller jag med. Vi är mitt ute i ingenstans, ett par mil från verkligheten. Minst.
"Se på den lilla skogstjärnen", fortsätter min syster uppenbarligen inne i någotslagt lyckorus.
"Ja, den är fin", svarar jag.
"Tänk vilket fint kort det skulle kunna bli om det stod en naken kvinna i den" Säger hon menande.
"Va?... Aldrig i livet, Jörgen!"
"Jo, kom igen. Det skulle bli sjukt fint", lirkar hon.
"Jag tänker inte göra det", säger jag bestämt och korsar armarna över bröstet.
"Varför inte?" frågar hon oskyldigt.
"Skärp dig", säger jag men kan inte låta bli att le.
"Kom igen"
"Du kan göra det själv, jag kan ta kort", erbjuder jag.
"Nej, det går inte" Hon skakar på huvudet.
"Går inte?" jag höjer på ögonbrynen.
"Det skulle bli väldigt, väldigt fint" Fortsätter hon entusiastiskt.
"Alltså, nej, aldrig i livet!" Tvingas jag bestämt skratta.
"Men kom igen, det kommer ju inte att komma någon ändå", lovar hon.
"Det vet jag väl men..."
"Kom igen, Anders. Du vet att du vill..."
" Vad störd du är", utbrister och vet redan att jag snart kommer ge med mig
"Gör det!"
"Okej, okej jag GÖR det!"

            

Jag är rädd för Per Morgberg. På riktigt, bara att se honom får min mage att fyllas med obehag och mina lungor att vilja sluta fungera, skratta inte, det är sant!*Karln är så mycket man att han omöjligt kan bestå av annat än testosteron. Han skrämmer mig, hans utseende, hans självförtroende OCH hans blotta existens skrämmer mig. Jag vet att detta är konstigt. Han verkar hur trevlig som helst när han lallar på i Sveriges Mästerkock. Men jag vet vad som döljer sig under ytan. Okej, det kanske jag inte alls gör. Nu när jag tänker på det är den här obehagskänslan lite konstigt. Den enda lösningen måste vara att Perran gjort mig illa i ett tidigare liv. Fan för dig Perran, varför gjorde du det? :(

* Ni får skratta. Skratta på. Ett skratt förlänger livet. Jag bjuder på det.

Jag älskar pinuppor.

Jag sov 10 timmar i natt, 10 timmars sömn och så vaknade jag. Nu jobbar jag och dricker te med alldeles nyss en maffiaboss i knäet och nu alldeles ensam. Ute är det underkylt regn, vilket kan vara det äckligaste som finns.

Jag ska gå till macken och hämta ut min beställda kurslitteratur nu.

För övrigt kommer jag inte alls överrens med min livmoder idag.

/livmoder liksom

Iakttagelser

Någon andas, Nick Cave sjunger, storebror och jag ska på konsert i februari, Jörgen lovar att aldrig dö och det känns alldeles för ansträngande att någonsin ta sig hem ifrån den plats jag nu befinner mig på.

Ta det lugnt och andas du med. Jag fyllde alltså 20 igår, ångesten, lättnaden och som grädde på moset återigen Nick Cave

"Fan jag trodde det var jag som satt där!" utropar min bror när han kommer in i köket och ser mig sittandes med huvan uppdragen vid köksbordet. Vilken förvirrad liten man han är.

"Idag tänker jag inte jobba någonting, mamma. Idag tänker jag vara kreativ"
"Åh va bra. Eller vänta nu, jag menar va?"

Jag har en hårig maffiaboss i mitt knä och är snuvigast på hela jorden. Jag kom upp alldeles för sent i morse och har alldeles för mycket att göra. Jag vill egentligen bara gosa ner mig i sängen och titta på skidåkningen.

The mad butcher goes bump in the night
And loneliness
It makes nights endless
The farm bathes in the thumping moonlight
It incubates my grief and madness

And sometimes
I end up with a deadache


Brukar ni också tänka på hur fantastiska Lordis texter är?

She's over by my place as decoration
I preserved her face for inspiration

De är så hääärligt harmoniska och psykiskt friska

...man sitter och jobbar lika duktigt som vem som helst och så påminner någon en om Dr. Bombays storhet.

Oh ey oh - I'm Dr. Boom-Bombay
Oh ey oh - Yes I am the doctor
Oh ey oh - I'm Dr. Boom-Bombay
Oh ey oh - Come and be the doctor

...bröderna. Han i mitten bli ångestladdat gamal idag. Det är Torak och han fyller 21 långa år. 20 av dem har han spenderat med mig, det har varit 20 fina år.*

*Utom den gången då han skulle leka lyftkran med mig om vår syster Jörgen. Bind fast det här snöret i era stortår och sätt er på den stora vita byrån, sedan hoppar en av er ned och vips så har vi en lyftkran. Logiken fanns där visserligen... Aj.

Ni vet såna där kvällar då man går och lägger sig tidigt bara för att upptäcka att ens bror ligger och tittar på skidåkning i ens säng. Då är det bara att bita ihop och se loppet med honom, trots att man vet att Hellner inte kommer vinna i reprisen heller.

Saknar man sådana kvällar när brodern ifråga rymt tillbaka till Umeå?

"Haha alltså Jörgen igår när jag var en aning berusad sa jag att du var det bästa i mitt liv"
Du är ju dum i huvudet säger hennes blick och så börjar hon skratta.
Jag skrattar.
Hon skrattar asmycket.
Blir osäker på om hon skrattar på riktigt eller på låstas.
Skrattar åt det.
Vi skrattar.
Sen fortsatte vi att att jobba.

Hon vet kanske inte om det, men det är en jävla tur att hon har mig!

Nej, men det är väl klart som fan att hon inte ska det. Snacka om att frivilligt skänka sig själv ångest.* Varför är folk såna retards** och självplågare?

*Hmm undra vad jag ska ge mig själv i julklapp i år, lite nyårsångest kanske? Sånt kan man ju alltid behöva.
** Måste verkligen sluta använda ordet "retard" i varannan mening. Jag menar det. Skulle jag syssla med någonting så ignorant som nyårslöften så skulle det vara mitt.

Elfte Budordet, du skall icke ignorera Anders din herre och skapare, då skola hon bliva förnärmad.