En förnöjd unge
Visste ni att jag var ett ovanligt harmoniskt barn? SKRATTA INTE. Det var jag. Jag minns inte hur det känns att vara sådär, harmonisk. Men jag tror att jag tyckte det var trevligt. Och jag tänker att harmonin kanske kommer tillbaka någon dag. Kanske när som helst. Kanske om en lång stund. Men jag tänker att den kommer.
/Den som väntar på nåt gott.
Kommentarer
Trackback
