But you must know sir, that I refuse to budge
Det går sakta men säkert det här och inte särskilt sammanhängande alls, faktiskt. Och i Göteborg regnar det. Alltid. Fast denna morgon skiner solen igenom molnen och jag, Anders, dricker mitt morgonte medan jag läser de sista sidorna i Melvilles Bartleby, the scrivener. Jag vet ännu inte riktigt vad det är meningen att jag ska förstå av den, men den är i all sin svårförståelighet rätt charmig.
Saker jag nu vet om mig själv sedan jag blev en seriöst studerande ung dam:
Det här med muntliga disskusioner tyckts inte passa min lillhjärna. Det tar den för lång tid att formulera intelligenta tankar och för kort tid att slänga ur sig mer eller mindre opassande formuleringar. Jag tänker mig att jag har ett litet underhållningsvärde, dock.
Och nu går jag och väcker retardet som snusar i det andra rummet,
Adjö då
Kommentarer
Postat av: la mamma
Om du visste hur ofta de där spontana formuleringarna är de bästa och sannaste:)Men det tar många hundra år att lära sig, jag vet inte varför ..
Postat av: Therese
hälsa retardet från mig ;)
Jag tycker det är rätt finurligt att anders är en ung dam :')
Trackback
