Valross,

Jag är en liten virrpanna med stark röst. Bara så att ni får identiteten klart för er. Jag läser En Dramatikers Dagbok och förundras, mest över att den verkar vara evig. Jag ska läsa tills Retardet kommer hem från jobbet. Det är ett/en quest (jörgen, vad säger man, du som kan?). Hoppas han kommer jättesent. Det vore som manligt att klara av att läsa denna bok jättelänge i sträck.

ibland sätter man sig här framför datorleinen och tror att den ska underhålla en. Det gör den aldrig. Vilken värdelös sak.

Förhållandet mellan estetik och etik. Sanning fiktion. Autonomi (konsten är autonom 1800-t luckras upp 1960) Monument vs. skulptur. Får sin mening/ har sin mening. Ett konstverk är skapat. Man kan inte hitta konstverk i naturen. Aber die Eisbären? Die sind doch Kunst oder? Jedenfalls. Lejunes rutnät. Dubbelkontraktet utgörs av [...]

Aha, nu är ni tillbaka igen. Välkomna. Här hemma sexstrejkar vi och internet beter sig som en trotsig bandit. Men jag är här ändå och jag äter choklad i solskenet. Min förstaste hemtenta är här med mig, den får inte smaka av chokladen.

Vädret är melankoliskt till tusen.

Och där. PANG BOM RAAARITCH är hon igen. Mitt hatiska lilla inre full av cynism och bitter narcissim. Som jag har saknat henne. Lillgumman min.

Det går sakta men säkert det här och inte särskilt sammanhängande alls, faktiskt. Och i Göteborg regnar det. Alltid. Fast denna morgon skiner solen igenom molnen och jag, Anders, dricker mitt morgonte medan jag läser de sista sidorna i Melvilles Bartleby, the scrivener. Jag vet ännu inte riktigt vad det är meningen att jag ska förstå av den, men den är i all sin svårförståelighet rätt charmig.

Jag är smått hysterisk och blir rödblommig och ledsen av att prata inför folk.

Nu åker jag snart och hämtar den där andre och det ska bli som det bästa någonsin.

‎"Jävla fitt-SJ!"
"Jag brukar säga nazist-SJ. Tycker att nazister är lite värre än fittor." svarar hon och rycker på axlarna. Jag stannar upp och funderar lite,

Jag är så kär i dig.

Haru fnatt eller?

Min syster Jörgen är här nu. Vi är lite sjuka och jag har ont i ögonen.

Valross härskaren Anders har varit på sin allra första föreläsning idag och insett att det hela kommer att gå käpprätt åt skogen. (NU övergår vi för enkelhetens skull i jag-form) Jag kan nämligen inte koncentrera mig på en annan människas ord i mer än femton sekunder - kanske blir det så när man är så van vid att andra människor egentligen inte har någonting vettigt att säga. Istället för att lyssna på den snälla farmorsfiguren i talarstolen tänkte jag på varför Kenza alltid har så korta klänningar.

Jag borde kanske säga som det är. Förresten. Jag, Anders kosmos härskare, varken man eller kvinna utan valross, är inte den som undanhåller information. Jag, snart vi, bor i övervåningen på en villa i ett villaområde med ett berg som hotar att falla ned över huset när som helst. Och en lekplats på bekvämt avstånd. I huset bor en man och en rymningsbenägen hund. Vi har världens fulaste tapeter men ett par utsökta fotografier. En dag kanske jag fotograferar det hela. Men det blir en annan dag. Nu ska jag dricka kaffe och skriva en bok om koltrastar innan jag beger mig till universitetet. Vilket ger mig lite ångest. Skolångest. Typiskt kosmiska härskare att ha det...

Jag vet att ni har saknat mig men låt oss inte bli sentimentala nu, jag är inte här för er skull. Däremot är jag* i den alldeles nyfödda staden Göteborg. Alldeles nyfödd stad, alldeles ensam härskare. Och idag börjar skolan. Typiskt mig att få fixa idéer att flytta långt ifrån hemma. Nåja solen skiner som en solvarg och på måndag kommer mitt hjärtas Retard ner till mig och den nyfödda staden. Det hela blir nog bra ska ni se.