Mina djupaste ursäkter, vänner
Jag ber om ursäkt för min ständiga onärvaro och absoluta frånvaro. Även för min förmåga att trampa på saker, då framförallt hjärtan och lungor. Samt min oförmåga att paralyserad stanna och andas in, skräcklslaget vända om och paniskt gömma mig inne i någon av er.
En annan gång ska jag stanna längre, lova mer och andas.
En annan gång ska jag stanna längre, lova mer och andas.
Kommentarer
Postat av: la mamma
Valrossyoga kanske?
Trackback