Valross,

"Åh, så fint det är här", kvittar min syster, vi har just plockat en massa bär och några kantareller.
"Ja", håller jag med. Vi är mitt ute i ingenstans, ett par mil från verkligheten. Minst.
"Se på den lilla skogstjärnen", fortsätter min syster uppenbarligen inne i någotslagt lyckorus.
"Ja, den är fin", svarar jag.
"Tänk vilket fint kort det skulle kunna bli om det stod en naken kvinna i den" Säger hon menande.
"Va?... Aldrig i livet, Jörgen!"
"Jo, kom igen. Det skulle bli sjukt fint", lirkar hon.
"Jag tänker inte göra det", säger jag bestämt och korsar armarna över bröstet.
"Varför inte?" frågar hon oskyldigt.
"Skärp dig", säger jag men kan inte låta bli att le.
"Kom igen"
"Du kan göra det själv, jag kan ta kort", erbjuder jag.
"Nej, det går inte" Hon skakar på huvudet.
"Går inte?" jag höjer på ögonbrynen.
"Det skulle bli väldigt, väldigt fint" Fortsätter hon entusiastiskt.
"Alltså, nej, aldrig i livet!" Tvingas jag bestämt skratta.
"Men kom igen, det kommer ju inte att komma någon ändå", lovar hon.
"Det vet jag väl men..."
"Kom igen, Anders. Du vet att du vill..."
" Vad störd du är", utbrister och vet redan att jag snart kommer ge med mig
"Gör det!"
"Okej, okej jag GÖR det!"