Konstiga erkännanden á la Anders
Jag är rädd för Per Morgberg. På riktigt, bara att se honom får min mage att fyllas med obehag och mina lungor att vilja sluta fungera, skratta inte, det är sant!*Karln är så mycket man att han omöjligt kan bestå av annat än testosteron. Han skrämmer mig, hans utseende, hans självförtroende OCH hans blotta existens skrämmer mig. Jag vet att detta är konstigt. Han verkar hur trevlig som helst när han lallar på i Sveriges Mästerkock. Men jag vet vad som döljer sig under ytan. Okej, det kanske jag inte alls gör. Nu när jag tänker på det är den här obehagskänslan lite konstigt. Den enda lösningen måste vara att Perran gjort mig illa i ett tidigare liv. Fan för dig Perran, varför gjorde du det? :(
* Ni får skratta. Skratta på. Ett skratt förlänger livet. Jag bjuder på det.
Jag håller med! Och eftersom jag vet nåt som inte du vet...så vet jag också att du och jag har rätt!
hahaha, alltså, jag tycker han är hemsk jag med
Pju, jag är inte ensam. En sten har lyfts från mitt bröst. Men moster då, vad är det du vet som inte jag vet? :O
Undrar jag vad du var i ditt tidigare liv. Kanske en svamp som han hacka ner i en mustig soppa?
Ja men Blicken! Psykopatblicken :o
